The code said: GET RID OF MEANING. YOUR MIND IS A NIGHTMARE THAT HAS BEEN EATING YOU: NOW EAT YOUR MIND.

- Yoko Ono: Endangered Species

- Hemlut Newton: A scene from Pina Bausch's ballet

Jag önskar närma mig detta med gott humör under olika rubriker. Ty det goda humöret är det enda som kan hålla människan uppe, tillsammans med hennes ängslan att allt ska gå snett. Alltså ta itu med världen efter bästa förstånd utan att rädas, utan att peta i maten. Det bör vara möjligt att förstå sakerna på helt annat sätt; genom andningens långsamma mysterium ut och in, (nästan andlöst) som när man vandrar i en tallskog i stark kyla och doften trots allt blir en övermäktig.

Man måste ta det lugnt och andas med jämna andetag trots att det nästan alltid blir för mycket av allting, eller för lite, men aldrig något lagom, för det finns ingenting sådant, och komma ihåg att man aldrig får det till påseende, och inte har möjlighet att ångra sig, helt enkelt för att man lever av det.

Det handlar inte om att samla kunskaper, åtminstone inte den sortens kunskaper som man kan äta, mera handlar det om att göra kunskaperna själv av en materia som alltid ser ut att vilja låna sig till vilka kunskaper, vilka system, koncept eller konglomerat som helst, vertikalt eller horisontellt.

Men det verkliga problemet är att även formlösheten är skenbar och att tillvaron verkligen har ett glaspärlespel inbyggt någonstans och att man då och då kan höra det spela.

Detta händer förstås bara ibland, och knappast för att man har förstått någonting, utan bara för att man på något vis har lyckats härma melodin, alltid oavsiktligt.

- Thomas Tidholm

Mer från projektarbete.

Från projektarbete.

Köpt Tunström, Tidholm, Kundera, Fridegård, Enquist, Gogol, Wägner, Werup, Strindberg och Almquist. Tolv böcker för femtio kronor. Men så röker jag tolv cigaretter om dagen till nästan samma pris.

Suffragetter och soldaderas.

Ai Weiwei.

I en historiebok läste jag att kejsaren sagt att det var bättre ju fler åskådare man hade när man högg huvudet av förrädarna på borggården. Det skulle skaka om andra rebelliska själar och få dem på bättre tankar. Först då förstod jag logiken bakom de offentliga avrättningarna i Hengdong, Hunan, år 1970, under kulturrevolutionen.

Vi var några barn på tretton eller fjorton år från kaderskola nummer 57 som följt efter byborna till en vid sänka. På dess jämna botten hade redan samlats horder av proletärer. Plötsligt skallade slagorden överallt omkring oss. Ner med kontrarevolutionärerna, Skydda ordförande Mao. Fem kontrarevolutionärer knuffades ner från en lastbil av märket Befrielsen. De var så långt borta att jag inte kunde se om de var män eller kvinnor. Jag såg bara hur dessa själar stannade upp och föll på knä och hur soldaterna som stod uppradade bakom dem på mycket nära håll lyfte sina gevär.

Ljudet av skotten ekade fortfarande i dalen. Kontrarevolutionärerna hade fallit. Bara en av dem kämpade fortfarande på marken men efter ytterligare en ekande gevärsknall blev allt lugnt. Det kändes som något fick min hud att domna och domningen kröp långsamt inåt. Då började slagorden skalla än en gång.

På håll såg det ut som om soldaterna exercerade när de gav sig av i trupp och folket vällde in över liken som en flodvåg. Var det så många som ville ta hand om kropparna?

Efter bara en minut drog sig tidvattenvågen tillbaka och lämnade fem rena nakna kroppar att återförenas med naturen.

Kläderna gick fortfarande att använda.


-Yan Li